Resor ger inspiration

I maj 1906 klev dåvarande direktören Vilhelm Hansen och hans medhjälpare Gösta Malm på Hamburg-Amerikalinjens båt för vidare avfärd mot New York. Svenska riksdagen hade nyss beslutat att Trollhättefallen skulle byggas ut i statlig regi. Vattenkraftstationen skulle bli oerhört stor med dåtidens mått.

Den lämpligaste platsen att studera sådana kraftverk var i Amerika. Framför allt intresserade man sig för vattenkraftstationerna vid Niagarafallen – de största i världen. Resan dokumenterades noga, genom både text och illustrationer. I förordet till reseberättelsen skrev Vilhelm Hansen: ”Till följd af utmärkta rekommendationer blefvo vi så godt som undantagslöst mottagna med det största tillmötesgående och blefvo satta i tillfälle att på ett ingående sätt såväl studera själfva anläggningarna, som ock taga del av ritningar och förslag till nybyggnader”.

En reseberättelse från 1907. Framsidan till en bok skriven av Vattenfalls tidigare generaldirektör Gösta Malm. Boken handlar om en resa till Amerika och Storbritannien där vattenkraftverk studerades. År: 1907 | Plats: - | Skapare: Okänd | ID: VF100001

Detta kan ses som startskottet för alla de resor vattenfallare har gjort under åren. Resorna var ett uttryck för Vattenfalls vilja att ta till sig kunskap och erfarenhet utifrån. Då fanns varken internet eller databaser, så det var genom resorna man tog till sig de senaste rönen. Vattenfalls medarbetare gjorde studieresor och skrev fylliga reseberättelser, bevistade mässor och konferenser och var aktiva i olika branschorganisationer.

Resor i öst och väst

Houston. År: 1970 | Plats: Houston, USA | Skapare: Okänd | ID: VF000125

Vattenfall fortsatte att studera USA inför viktiga strategiska projekt. Ett sådant projekt under 1970-talet var TIDAS, ett gigantiskt it-projekt tillsammans med Asea för driftövervakning i Vattenfalls centrala kontrollrum. Föregångarna inom datoriserade driftcentraler fanns i Nordamerika. För att lära sig tekniken tillbringade ett antal medarbetare flera år hos samarbetspartnern TRW Controls i Houston. Det företag som utvecklat datorprogrammen till Apolloprojektet inom det amerikanska rymdprogrammet. Likaså hämtades mycket kunskap från USA när Vattenfall övergav tungvattenlinjen i sitt kärnkraftsprogram för att övergå till lättvattenreaktorer.

I mitten av 1980-talet reste Vattenfalls styrelse till USA och fick där höra talas om staden Hood River i Oregon. Där hade man genomfört ett omfattande experiment med energihushållning. Här grundlade Vattenfall sina idéer kring energibesparingar som alternativ till att bygga nya elproduktionsanläggningar. Dessa idéer resulterade i projektet Uppdrag 2000.

Resorna gick inte bara till USA. Vid flera tillfällen styrde Vattenfall kosan österut, mot dåvarande Sovjetunionen. Studieresor genomfördes bland annat 1956 och 1974. På agendan stod besök vid bland annat värmeverk, vattenkraftverk och högspänningsstationer samt diskussioner med den sovjetiske energiministern.

Internationellt engagemang

Genom att delta i arbetet inom internationella organisationer och nätverk, som CIGRE (Conférence Internationale des Grand Réseaux Electriques a haute tension), UNIPEDE (Union internationale des producteurs et distributeurs d'énergie électrique), Eurelectric, WEC (World Energy Council) och Nordel, har Vattenfall också skapat kontakter och tagit till sig idéer utifrån. Dessa kontakter visade sig ha stor betydelse när Vattenfall expanderade internationellt.

Kontakterna inom UNIPEDE – de internationella kraftbolagens intresseorganisation – fick särskilt stor betydelse för den europeiska expansionen. Vattenfalls vice vd Lennart Lundberg var under en tid ordförande i denna organisation. Han kunde därför utan svårighet kontakta personer på högsta nivå i kraftbolagen, vilket öppnade dörrarna för Vattenfall i Europa. Vattenfalls vd Lars G Josefsson hade samma position i Eurelectric, UNIPED:s efterträdare, 2008–2011.