Vattenfall bildas
Vattenfall sägs ha varit världens första statligt ägda vattenkraftsproducent. Vägen dit kantades av samhällsdebatter och rättsliga processer, och en stor dos entreprenörskap och företagsamhet. Den framsynte teknikern Vilhelm Hansen var den drivande kraften som gjorde det möjligt.
Under 1890-talet inleddes en kamp mellan staten och privata aktörer om vem som hade rätten att bygga ut Trollhätte strömmar. Av hävd skulle mittfåran i en ström, den så kallade kungsådran, lämnas öppen för allmänna ändamål. Staten menade därför att rätten att använda denna låg hos kronan. Men enligt den dåvarande lagstiftningen kunde en strandägare motsätta sig utbyggnaden av ett kraftverk. Det var alltså oklart vem som hade rätt att utvinna vattenkraften.
Efter segslitna processer fattade högsta domstolen 1901 ett beslut om att ge kronan – staten – större delen av vattenrätten i Trollhättefallen. För att kunna exploatera denna inköpte staten 1905 Nya Trollhätte Kanalbolag som ägde tomten på den östra stranden. Bolagets vd, Vilhelm Hansen, blev nu chef för det nybildade Kungliga Trollhätte kanal- och vattenverk.
Hansen var såväl en framgångsrik och innovativ tekniker som en driven förhandlare och framsynt företagsledare. Dessutom var han major vid väg- och vattenbyggnadskåren. Han hade tidigare varit chef för Stockholms vattenverk där han löst frågan om hur Stockholms stad skulle säkra den framtida tillgången på vatten. I samband med detta anlades en kraftstation vid Bornsjön – den första i en rad kraftstationer som Hansen skulle komma att anlägga. Hansen utsågs till vd för Nya Trollhätte Kanalbolag 1898, och innehade den posten parallellt med chefsbefattningen på Stockholms vattenledningsverk.
Staten blir kraftproducent
Det egentliga startskottet för statens kraftverksrörelse kom i maj 1906. Den statliga Vattenfallskommittén som tillsatts många år tidigare menade att staten borde arrendera ut fallrättigheterna vid Trollhättefallen. Hansen argumenterade med eftertryck att staten i stället självt skulle exploatera vattenkraften, eftersom det vore en lönsam affär. Riksdagens statsutskott gick på Hansens linje: ”Staten kan härigenom bereda sig en direkt inkomst till avsevärt belopp, och av än större betydelse för det allmänna är utan tvivel den nationalekonomiska vinsten av att Trollhättekraften ställes i industrins tjänst såsom en mäktig hävstång för dess utveckling”. Nu kunde Vattenfall även börja exploatera andra vattenkrafttillgångar i landet.
Hansen försatte ingen tid. Hans motto var ”det är bättre att vinna tid än rättegångar”. Trots att flera processer pågick planerades uppbyggnaden av kraftverket i Trollhättan – Olidan – som skulle komma att bli Sveriges största. Redan 1907 fanns ett konkret utbyggnadsförslag som riksdagen då godkände. Samtidigt förhandlade Hansen med flera orter om att leverera elektricitet till dem. Första avtalet skrevs med Skara 1907. De första leveranserna från ett provisoriskt vattenkraftverk började året därpå.
Efter framgångarna med kraftverket i Trollhättan ombildades kanal- och vattenverket 1909 till Kungliga Vattenfallsstyrelsen. Uppdraget var i första hand att förse industrin med el till konkurrenskraftiga priser. Vattenfall sägs ha varit världens första statligt ägda kraftproducent – det tidiga och omfattande statliga engagemanget var utan tvivel unikt.
Vattenfalls generaldirektörer/vd:ar
- Vilhelm Hansen, 1909-1928
- Gösta Malm, 1928–1938
- Waldemar Borgquist, 1938–1947
- Åke Rusck, 1948–1958
- Erik Grafström, 1958–1970
- Jonas Norrby, 1970–1985
- Carl-Erik Nyquist, 1985–2000
- Lars G Josefsson, 2000–2010
- Öystein Löseth, 2010–2014
- Magnus Hall, 2014–2020
- Anna Borg, 2020–