Start / Från vattenkraft till solceller / Fossila bränslen på agendan

Fossila bränslen på agendan

När Vattenfall i mitten på 1950-talet förstod att vattenkraftsutbyggnaden led mot sitt slut började man titta på alternativa sätt att producera el. Huvudkandidaterna var först olja och atomkraft. Men oljekriserna 1973 och 1979 och kärnkraftsavvecklingsbeslutet 1980 ställde allt på ända. 

Stenungsund power plant
Stenungsund kraftverk
I mitten av 1950-talet insåg Vattenfall att vattenkraften om några decennier skulle vara i det närmaste fullt utbyggd i Sverige. Företaget sökte då nya vägar att tillgodose det stadigt ökande energibehovet. Elförbrukningen ökade med 7 procent årligen, vilket innebar en fördubbling av kapaciteten vart tionde år. Atomkraften drog till sig stort intresse, men detta var inte den enda energikällan Vattenfall experimenterade med.

Under 1960-talet var oljan billig och sågs som ett självklart komplement till vattenkraften. Vattenfall, namnet till trots, byggde till exempel oljekondensverket Stenungsund 1960 och flera oljeeldade kraftvärmeverk tillsammans med partners i större städer som Norrköping 1972 och Uppsala 1974. Oljeeldade fjärrvärmeverk byggdes nu ut i städerna i rask takt. Oljeberoendet sågs inte som något större problem, trots att Bränslekommissionen så tidigt som 1953 uppmärksammat farorna.

Norrköping combined heat and power plant
Norrköping kraftvärmeverk

Detta skulle ändras radikalt i och med oljekrisen 1973. Priset på olja fyrdubblades på ett år. Nu kom minskad oljeanvändning allra högst på den politiska och ekonomiska dagordningen. Under en andra oljekris, som inträffade 1979, trefaldigades oljepriset. Vattenfall, som statligt företag, fick nu av sin ägare en större roll i ansträngningarna att ersätta olja. Under en rad år kom Vattenfall att bli delaktig i och en ledande aktör inom svensk energi- och industripolitik.

I mitten av 1970-talet började också kärnkraften, som man satt stor tilltro till, att ifrågasättas. Efter kärnkraftsomröstningen 1980 fick Vattenfall återigen ett uppdrag från ägaren staten. Nu skulle man också leda Sverige ut ur kärnkraftssamhället. År 1988 beslutade riksdagen att två kärnkraftreaktorer skulle avvecklas 1995 respektive 1996, så det blev mycket viktigt att snabbt få fram alternativ. 

Eftersom de förnyelsebara energikällornas potential visserligen var stor men låg långt fram i tiden, studerade Vattenfall olika fossila bränslen som kol och naturgas. På uppdrag av regeringen genomförde Vattenfall 1979–1983 en omfattande utredning om kol-hälsa-miljö. Liknande utredningar gjordes för naturgas, torv, m.m. Utredningarna gav jämförelsevis lugnande besked. En lång rad av tänkbara anläggningar undersöktes av Vattenfall, till exempel gaseldade kraftverk i Lingome (Ringhals) och Stallbacka, kol i Oxelösund och Nynäshamn och så kallade restoljor i Brofjorden. Men i och med trepartiuppgörelsen om energipolitiken 1991 togs avvecklingsdatumen 1995 och 1996 bort, och då var det inte lika bråttom längre.

Expansiva planer för naturgas

Planerad expansion av naturgasnätet i Sverige 1988
Planerad expansion av naturgasnätet i Sverige 1988
Naturgasen betraktades som en ren och miljövänlig energikälla. Gasbolaget Swedegas historia började 1976 då den svenska regeringen beslutade att introducera naturgas på den svenska marknaden. Bolaget var tidvis helägt av Vattenfall. År 1980 undertecknade den svenska och danska regeringen ett avtal om naturgassamarbete. Danmark skulle exportera naturgas till Sverige. Fem år senare, 1985, stod den första etappen av gasnätet klar, från Dragör till Helsingborg, och Sverige fick sin första leverans av naturgas.

Gasnätet byggdes successivt ut och 1988 sträckte det sig till Göteborg. År 2004 slutfördes den sista etappen av det som utgör dagens gasnät – norrut till de kemiska industriföretagen i Stenungsund i Bohuslän.

När Vattenfall expanderade i Tyskland i början av 2000-talet lämnade Vattenfall Swedegas. Efter att under 25 års tid ha varit en av huvudaktörerna i uppbyggnaden av en naturgasmarknad i Sverige, stod nu Vattenfall helt utan gas i sin portfölj. I och med förvärvet av nederländska Nuon 2009 fick Vattenfall återigen naturgas i energimixen.

Under 1980- och 1990-talet var Vattenfall involverat i flera projekt som man hoppades skulle ge naturgasen en större roll i Sveriges energiförsörjning. Det mest spektakulära var kanske Dala Djupgas. Projektet byggde på teorier om att det fanns stora mängder gas från en meteorit som slagit ned för drygt 370 miljoner år sedan. Nedslagsplatsen, den så kallade Siljansringen, var Europas största nedslagskrater. Vattenfall beslutade att undersöka saken, och inledde 1986 borrningen av ett första hål. Tre år senare hade man nått ett djup på 6 770 meter. Några kommersiella mängder gas hittades aldrig och Vattenfall drog sig ur projektet.

The deep gas project: Siljansringen
"Djupgasprojektet Siljansringen"
Siljansringen
Siljansringen
The deep gas theory
Djupgasteorin

Planer på naturgas i Sverige 1988

Visa alla artiklar i Från vattenkraft till solceller
glqxz9283 sfy39587stf02 mnesdcuix8