Start / Ut i Europa / Elektrifieringen av Berlin (Bewag)

Elektrifieringen av Berlin (Bewag)

Det tyska patentet på Edisons glödlampa blev startskottet. Med det lade Emil Rathenau och Oskar von Miller grunden för elektricitetens framgångssaga i Berlin. Elanvändningen fick snabb spridning och elen gick från att vara något exklusivt till att bli ett måste i vardagen.

Edison and Rathenau
Rathenau and Edison
Intresset bland teknikvännerna var stort när färska exempel på lyckad elanvändning demonstrerades på den internationella elektricitetsutställningen i Paris 1881. Bland besökarna fanns den då 43-årige maskintillverkaren Emil Rathenau och 26-årige Oskar von Miller, lärling vid det bayerska byggnadskontoret.

Båda två insåg att amerikanen Thomas Alva Edisons glödlampa var en banbrytande uppfinning, och Rathenau registrerade patentet i Tyskland. Bara ett år senare lyste de första 60 glödlamporna på ett tryckeri i Berlin tack vare strömmen från en liten motor med en kapacitet på 3 kW. Andra uppfinningar följde, bland annat de första elektriska gatlyktorna.

Fröet till Bewag

När de nya uppfinningarna snabbt blev populära grundades Rathenau Deutsche Edison-Gesellschaft für angewandte Elektricität (DEG), som blev föregångaren till AEG. Tillsammans med Oskar von Miller och enligt avtal med Siemens ombesörjde han elförsörjningen inom de två kvadratkilometer som utgjorde stadens kommersiella centrum. Den 8 maj 1884 grundade DEG aktiebolaget Städtische Elektricitäts-Werke, en investering på 3 miljoner tyska mark. Från den 15 augusti 1885 hade företaget sitt eget kraftverk på Markgrafenstraße 44 på Gendarmenmarkt.

Germany’s oldest power plant in Berlin, Markgrafenstraße 44
Germany’s oldest power plant in Berlin, Markgrafenstraße 44

Det blev första steget på vägen mot allmän elförsörjning i Tyskland.

Till en början var elen dock för dyr för de flesta. Det var inte många som hade råd med 250 mark för en anslutning i hemmet, upp till 40 mark om året i mätarhyra och 80 pfennig per förbrukad kilowattimme. En vanlig arbetarlön låg vid den tiden på mellan 22,5 och 27,5 pfennig. Så det är inte undra på att Städtische Elektricitäts-Werke drabbades av kris i startskedet.

Företaget växer

Men på sikt gick framgångssagan inte att hejda. Små elnät växte samman. Större ångmaskiner och nya kraftverk gav högre kostnadseffektivitet, vilket ledde till lägre elpriser. Elektriska spårvagnar och eldrivna tåg och tunnelbanor ökade efterfrågan på el ytterligare. Från 1912, när rådhuset i Charlottenburg fick fjärrvärme, blev även fjärrvärmedistributionen en del av verksamheten.

Ångturbiner ersatte de mindre effektiva ångmaskinerna, glödlamporna utvecklades tekniskt, elbilar producerades och el drogs in i i köken. Det gjorde att elförbrukningen steg kraftigt och nätverken expanderade. Antalet medarbetare ökade också. Ingen annan arbetsgivare stod högre i kurs. Det berodde inte minst på att företaget låg långt framme i fråga om sociala förmåner. Från år 1900 fick medarbetarna rätt till semester och 1901 infördes även en pensionsfond.

Advertisement for electrical equipment
Advertisement for electrical equipment
Electric tramway
Electric tramway

Det verkade som om ingenting kunde stoppa Elektrizitätswerke – inte det faktum att Berlin stad köpte upp det unga företaget 1915 och inte heller första världskriget eller inflationen. År 1923 antogs det nya namnet Berliner Städtische Elektrizitätswerke Aktien-Gesellschaft, eller Bewag.

Nästa artikel: Delning och återförening (Bewag – Berlin)
Visa alla artiklar i Ut i Europa
glqxz9283 sfy39587stf02 mnesdcuix8