Start / I hetluften / Vattenkraften ifrågasatt

Vattenkraften ifrågasatt

Överenskommelsen mellan Vattenfall och naturskyddsrörelsen – Freden i Sarek – blev inte någon slutpunkt för konflikten om älvarnas utbyggnad. Den hade knappt börjat. Under tio års tid skärptes tonläget radikalt mot Vattenfall, och frågan fick till slut en politisk lösning.

The Kalix river
Kalixälven
Fram till 1950-talet var det mycket svårt att få gehör för kritiska synpunkter på vattenkraftutbyggnaden. I stället fanns det en fascination inför de tekniska och ekonomiska framstegen. Invändningarna som framfördes före 1950 var i första hand estetiska. Argumenten var rationella och ekonomiska, till exempel att förutsättningarna för turism försvann.

År 1952 trädde en ny naturskyddslag i kraft och då blev de ideella organisationerna Samfundet för Hembygdsvård (SfH) och Svenska Naturskyddsföreningen (SNF) sakkunniga i frågor som rörde naturskydd och landskapsvård. Tillsammans med Svenska turistföreningen (STF) och andra intressenter, bland annat från staten, växte den så kallade Naturvårdsdelegationen fram.

Denna delegation utarbetade och överlämnade en bevarandeförteckning till regeringen – en förteckning över vilka sjöar och vattendrag som borde skyddas mot exploatering. Förslaget fick emellertid inget gehör. Däremot inleddes en utredning, som 1959 kunde presentera en ny förteckning över vilka objekt som borde skyddas mot exploatering.

Förteckningen från 1959 mottogs positivt av bevarandesidan men negativt av vattenkraftföretagen, däribland Vattenfall. Trots detta kom den att ligga till grund för en överenskommelse mellan Naturvårdsdelegationen och Vattenfall 1961 – Freden i Sarek. Denna överenskommelse innebar bland annat att naturskyddet gav upp Vindelälven. Uppgörelsen godkändes av riksdag och regering, och den sågs då som mönsterbildande.

Bara början på stridigheterna

The Kalix river
Kalixälven
Vattenfall och regeringen trodde nu att man lagt en solid grund för ett framtida samarbete i exploateringsfrågor. Och under ett par års tid var läget lugnt. Men när Vattenfall presenterade sina utbyggnadsplaner för Vindelälven började protesterna på nytt. Och de skulle komma att eskalera till orkanstyrka.

Utbyggnadsplanerna för Vindelälven innebar bland annat att ett vattenmagasin skulle dämmas upp 46 meter över Gautojaures dåvarande medelvattenstånd, och byn Adolfström skulle sättas under vatten. Först bildades lokala opinionsgrupper. Gemensamt för dessa var att de inte var bundna till Freden i Sarek. Fler och fler organisationer anslöt sig till upproret, och nu bröt även den organiserade naturskyddsopinionen mot den tidigare uppgörelsen.

Opinionen blev allt starkare. Den drevs på tidningarnas ledarsidor, i tidskrifter, debattböcker, dagspress, etermedia och i riksdagen. Frågan blev också snart partipolitiserad, med en klar skiljelinje mellan höger och vänster. Högern ville bevara medan vänstern ville bygga ut. 

Många kulturpersonligheter engagerade sig i frågan, bland annat Evert Taube som skrev ett inlägg på Expressens kultursida: ”Telegram till statsministern”. Han skrev bland annat ”Om detta får ske då skall djävulen och icke jag vara svensk”.

Evert Taube
Evert Taube
Telegram for the prime minister
Telegram till statsministern

Jonas Norrby
Jonas Norrby
Vattenfalls generaldirektör, Jonas Norrby, besvarade Evert Taubes inlägg med ett personligt brev till nationalskalden, där han inbjöd honom på en resa till de utbyggda älvarna. Evert Taube svarade vänligt och tackade för inbjudan. Men någon resa blev det aldrig.

Det fanns emellertid några socialdemokrater som avvek från partilinjen och motsatte sig utbyggnaden av Vindelälven. Profilstarkast var Nancy Eriksson, som drev en intensiv kampanj. Älvstriden blev slutligen ohållbar för regeringen, och våren 1970 tvingades statsminister Olof Palme ge vika för opinionen. En opinion som från början bara bestod av några hundra älvräddare, hade då växt sig så stark att den lyckades åstadkomma en majoritet i riksdagen mot en fortsatt utbyggnad.

Vindelälven klassades senare som nationalälv, det vill säga en älv som är fredad från utbyggnad. Även Torneälven, Kalixälven och Piteälven är nationalälvar.

"Freden i Sarek" undertecknas 1961

Nästa artikel: Samer satta på undantag
Visa alla artiklar i I hetluften
glqxz9283 sfy39587stf02 mnesdcuix8