Start / En ny vardag med el / Landsbygdens elektrifiering

Landsbygdens elektrifiering

Genom ett intensivt upplysnings- och informationsarbete från bland annat Vattenfall elektrifierades den svenska landsbygden. Men det var lokala distributionsföreningar som tog det ekonomiska ansvaret för utbyggnaden. 

A chairman, an assembler and an engineer are deliberating
Vattenfall bistår med råd till en lokal distributionsförening
Vid förra seklets början stod jordbruket bara för några enstaka procent av landets totala elförbrukning. Det fanns då ett politiskt tryck att Vattenfall skulle ta ett stort ansvar för landsbygdens elektrifiering. Inte minst under första världskriget, när avspärrningarna ledde till höga priser på kol eller till och med gjorde det omöjligt att få tag på importerat bränsle. Men Vattenfall ville inte ta det ekonomiska ansvaret för utbyggnad och underhåll av den lokala distributionen. I stället uppmuntrade och underlättade Vattenfall bildandet av kooperativa, lokala eldistributionsföreningar. Man erbjöd redan från 1915 förslag till stadgar, tekniska lösningar och gav råd i olika frågor via en speciell kundtjänst.

Men priset som distributionsföreningarna fick betala blev högt. Elektrifieringen blev dyrare än beräknat, och under första världskriget finansierade distributionsföreningarna i huvudsak sina ortsnät genom lån. Efter kriget kom depressionen och jordbrukarnas inkomster föll. Men nu skulle lånen återbetalas med inkomster som också minskat på grund av deflationen. Syndabocken för den dyra elektrifieringen blev Vattenfall.

Landsbygdens elektrifiering understöddes av ett intensivt upplysnings- och informationsarbete. Bland annat från Riksföreningen för Landsbygdens Elektrifiering, intresseorganisationen FERA (Föreningen för elektricitetens rationella användning) och Vattenfall. LRF:s föregångare Riksförbundet Landbygdens Folk och Sveriges Lantbruksförbund försökte också på olika sätt att stödja de elektriska strävandena på landsbygden.

Elektriciteten användes under 1920-talet främst vid tröskning, och man trodde då att det var ute på fälten som jordbruket skulle rationaliseras genom elektrifiering. Det visade sig i stället vara den stationära elmotorn som fick genomslag på landsbygden. 

Landsbygden elektrifierades samtidigt på flera håll i Europa och i USA och man brottades med samma frågeställningar. Försök gjordes i ett flertal länder med olika typer av jordbearbetningsmaskiner, som elplogen. Ett mindre lyckat experiment.

Vattenfall experimenterar

Vattenfall uppförde också, i samarbete med Elektroindustriföreningen, försäkringsbolag och hushållningssällskap, en demonstrationsgård i anslutning till Konstindustriutställningen i Stockholm 1930. Det blev en succé med över 100 000 besökare. Denna gård fick efterföljare i mer permanenta demonstrationsgårdar i Gäddebäck utanför Trollhättan och Malmvik på Lovön utanför Stockholm.

Propaganda bus
Propagandabuss
Vattenfall fortsatte sitt engagemang i experimentverksamheten. Bland annat bildades Jordbrukens Elektrotekniska Forskningsinstitution tillsammans med Jordbrukstekniska föreningen. Ett annat grepp för att sprida information var Vattenfalls propagandabuss – efter amerikansk förebild. Bussen var en rullande utställning som varje år under sommarhalvåret besökte ett 70-tal orter. FERA gav under 25 års tid också ut tidskriften Jordbrukarnas elektriska blad, som Vattenfall i stor utsträckning bidrog till. 

Mellan 1915 och 1920 ökade andelen av landets åkerareal som tillhörde gårdar med el från 5 till 30 procent. Under mellankrigstiden tredubblades elkonsumtionen på landsbygden, och 1938 var cirka 65 procent av landsbygdshushållen elektrifierade. Då var Sverige fortfarande ett utpräglat jordbruksland. Av landets 5,3 miljoner invånare bodde nära 4 miljoner på landsbygden. Tjugo år senare bodde enbart 2 miljoner svenskar av 5,5 miljoner på landet. 

Efter andra världskriget inleddes en andra elektrifieringsvåg av landsbygden, och i mitten av 1960-talet ansågs elektrifieringen av hela Sverige vara slutförd. Elektrifieringen, och urbaniseringen, påverkade även distributionsföreningarnas antal. År 1943 fanns 3500 föreningar i Sverige, vilka successivt minskade i antal. Några få livskraftiga elföreningar lever emellertid fortfarande kvar på landsbygden. Dessa har på senare år fått sällskap av nya kooperativa föreningar, för utbyggnad av bredband.  

Number of electrified households by year
Procentuellt antal elektrifierade hushåll
Number of electrical distribution companies the last hundred years
Antal eldistributionsföretag i Sverige

Vattenfall stöder eldistributionsföreningar

Nästa artikel: Vattenfalls marknadsföring
Visa alla artiklar i En ny vardag med el
glqxz9283 sfy39587stf02 mnesdcuix8